Jag är en helt vanlig tjej som i sommar fyller 30. Jag har hunnit med en del i mitt liv, åtminstonde när det gäller familjelivet. Det känns som att det är det jag har satsat på först och främst. Bra eller dåligt?? Ja det kan man tycka vad man vill om. Själv så känner jag att jag står för och är stolt när det gäller mitt val.
Många kan tyckas att jag var ung när jag skaffade barn. Felicia kom 1 månad innan jag skylle fylla 22. Inte ungt tycker jag, men det är ju en smakfråga. Zebastian kom hyfsat snabbt efter Felicia. 17 månader efteråt för att vara exakt. Sen gjorde jag en paus med barn.... Skiljde mej ifrån F & Z pappa, gick in i ett annat förhållande som avslutades efter ca 1 år då det absolut inte fungerade. Testade på singellivet... Väldigt spännande men också väldigt jobbigt... Sen en höstdag i september - 07 mötte jag mannen i mitt liv. Och mitt liv förändrades snabbt.
27 år gammal var jag och träffade via min vän, hans kusin... En underbar man med fötterna på jorden. En man som jag älskar och känner en underbar glädje över att ha i mitt liv. Efter 2 dagar ( tror jag.. eller var det 1 dag?? ) så flyttade vi ihop. Han med sin son, jag med mina två barn. Efter 4 månader fick vi reda på att vi väntade vårt första gemensamma barn. Lilla Theodor. Kort därefter så föddes även Theodors lillasyster Tindra.Det är 19 månader emellan dem. Ja, däremellan hann vi också skaffa en hund ihop också.. En Frille, en blandras mellan Golden retriver, Samojed och Bearded Collie. Han är vår lilla galna spegel av hur jag och Thomas är... Man skaffar verkligen en hund som speglar vem man själv är... Både på gott och ont.
Vi har dessutom valt att bo kvar i min lägenhet ( numera vår lägenhet ) som är en 3:a på 84 kvm. Lite litet för en stor familj, men vi klarar oss bra.. Just nu iallefall. Barnen är så små ännu. Dessutom har vi ju bara 2 av 5 barn på heltid... plus hunden, så vi får plats..
Av respekt för Thomas ex, så kommer jag inte att lägga upp bilder här på Thomas son. Men de övriga barnen kommer att dyka upp här ibland..
Jag har bloggat länge, i olika varianter och om olika saker. Men sedan februari förra året så har jag haft en separat blogg om min son Zebbe. http://www.zebbeskamp.blogspot.com/ Ni är så välkomna in dit och läs om en svår kamp som vi kämpar med dagligen. Mina tankar om den kampen ventilerar jag där. I denna blogg vill jag fokusera på mej, resten av barnen och på mina tankar om familjelivet.
Välkomna in i min värld :) Lämna gärna ett litet avtryck efter er.. Då blir jag så glad så glad... :)
Mvh Mia
Give me a break
2 år sedan
