Underbar dag.. Tack syster....

Idag har jag upplevt något helt galet.!!!!

Imorse runt tio kom min syster hem till oss. Utan att veta vart vi skulle, så gav vi oss iväg. Buss i en halvtimme, sen tunnelbana i ca 10 minuter, sen intercitytåg till Uppsala ( det lyckades jag lista ut pga skyltarna på vagnarna :) ), Väl i Uppsala, så blev det picknic i det gröna, i skuggan under ett träd.. Kassler och ost sallad Mycket mumsigt!!!!

Fortfarande så hade jag inte en susning av vad som skulle hända eller vart vi skulle.

Från den otroliga värmen och på en buss som var om möjligt ännu varmare... Pust... Bussresan tog ca 45 minuter, sen klev vi av mitt ute i ingenstans..

Att gå 3 km i den här värmen är inte roligt.. Men ganska snart såg jag ett flygplan på andra sidan om ängen.. Först då berättade syster att min dröm om att hoppa fallskärm skulle få gå i uppfyllelse :)
I då 2,5 km så gick jag och bara fnittrade och undrade hur detta skulle gå. På vägen till flygfältet så fik vi se massor med fallskärmshoppare.. Det såg ju inte så farligt ut sa vi.. Men man undrar ju hur frisk man är om man väljer att hoppa ut från ett flygplan helt frivilligt??!!!

Väl framme så fick vi fylla i en hälsodeklaration, sen kom instruktörerna...

Vi fick lägga oss på gräsmattan på mage, då hade vi redan fått på oss vårt sele. Vi fick sätta tummarna i selet, för så skulle vi ha det vid uthoppet. Precis efter uthoppet, så skulle vi svanka och böja benen bakåt och uppåt. Sen skulle det komma en klapp på axeln, då skulle vi sträcka ut händerna och benen och bara njuta av färden. Sen var instruktionen klar...

Vi fick veta att på 4000 meters höjd så skulle vi hoppa, falla fritt i 2500 meter i ca 200km/timmen. På 1500 meters höjd skulle fallskärmen vecklas ut och sen var det bara att glida ner till marken.. Enkelt tyckte jag och syrran.. Men lite sjukt... hahhaha

Sen gick det i ett rasande tempo.. Planet fylldes av galna människor.. dvs de som hoppar ut helt själva.. Där sitter jag och syrran, längst bak i planet och ser alla andra hoppa ut i det fria.. Syrran hoppar näst sist och jag sist ut.

Att luta sej ut ur planet på så hög höjd, var som att luta sej mot en mjuk vägg. Sen bar det av genom ett litet moln och sen var det bara marken man såg.. Andades genom näsan och faktiskt så njöt jag av allt!!!! Jag var tyst, så instruktören frågade med händerna om allt var okej.. Jag gjorde tummen upp..

Där föll jag i 200 km i timmen och kände mej så fri!!!! Sen efter ett tag så vecklades skärmen ut och vi hamnade i "stående" läge. Allt blev tyst.. jag har aldrig tidigare upplevt den tystnaden som existerar på 1500 meters höjd. UNDERBART!!!! Instruktören bad mej att ställa mej på hans fötter.. ( uppe i luften??!!! ) så jag ställde mej där och vips så släppte han lite på mitt sele så att jag fick hänga som i en "hoppgunga för små barn".. Sen fick jag kliova ner från fötterna igen och hängde något lösare i selet... Vi flög i lugn takt neråt och under oss såg vi min syster som svävade glatt omkring.. Jag njöt och försökte ta in alla intryck..

Landningen var mjuk och fin, långsam, Men mina ben bar inte. Man ska ju landa stående, men efter ett fall från fyra tusen meter, så hann nog inte mina muskler i benen med ner, så de vek sej och vi satte oss på gräset.. Syrran landade precis bredvid bilen som skulle ta oss tillbaka till huset där vi startade.. och deras fallskärm täckte hela bilen hahhaha

Redan i luften så sa jag till min intruktör att detta vill jag göra om.. Så underbart... Han hälsade mej välkommen till hans kontor där uppe i luften.. hihihi Bättre kontor kan man j´nog inte ha..

Efteråt så har jag varit såååå full av energi, så att gå tillbaka till bussen 3 km gick i ett rasande tempo. Men väl på bussen så somnade både jag och syster av utmattning.. Resan hem var varm och otroligt svettig.. Och vi undrarde båda två hur det står till i våra hjärnkontor.. Man måste nog vara lite "sjuk" för att göra en sådan här sak. Jag fick ett diplom därifrån, och därmed har jag nu papper på att jag inte är riktigt frisk!!!!

Underbar dag och jag tackar min syster från djupet av mitt hjärta att jag fick chansen att uppleva detta. Och jag SKA göra om det en gång till under min livstid!!!! Så medans folk pratar om att de vill hoppa, så kan jag säga stolt att JAG HOPPADE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Mobilbloggning och Filuren

Jaha, då har man lyckats mobilblogga för första gången. Jag skickar bilden till bloggen och skriver texten efteråt... :) Helt perfekt. Ska dock ändra inställningarna så att inläggen skickas upp direkt på bloggen :) Är så glad..

Ni kanske undrar vad detta är för filur??

I fredags var vi som sagt på Gröna Lund. Eva, Linn, Felicia och jag. Vi stod vid ett lotteri, där man kunde vinna gosedjur. Vi såg dock bara att det gick att vinna små enkla bruna nallar, eller en vit kanin, och som 1 pris så kunde man vinna jättestora sådana här filurer som ni ser på bilden.

Jag och Eva tänkte att tjejerna fick kasta boll så de kunde vinna varsinn nalle, vinst varje gång :) perfekt... gillar sådana ställen. Eva och jag var dock inte intresserade utav nallarna. Vi ville ha första priset.. men det är sådan liten chans så vi lät tjejerna köpa varsinn omgång bollar, vi lät bli.

Tjejerna kastade bollarna och de fick därefter välja vad de ville ha för djur. Jag och Eva står och pratar, och vips ser vi tjejerna med varsin liten filur.. Felicia en knallrosa och Linn en knallblå.. Jag och Eva tittar på varandra, avbryter vårt prat.. Vi säger ingenting bara tittar på varandra.. Tränger oss förbi våra döttrar och slänger upp varsinn peng.. VI VILL OCKSÅ HA EN SÅN!!! halvskriker vi i kör... Tjejen som jobbar på grönan viker sej av skratt och lägger fram bollarna till oss. Vi kastar, vinner varsin filur.. Eva valde en Illgrön och jag en knallblå.. ( den ni ser på bilden ) varsinn liten vann vi..

Sen skrattade vi så vi vek oss dubbla.. Snacka om att vara 2 barnsliga mammor!!! hahahahha Sedan gick vi till lite attraktioner med våra filurer.. Döttrarna med varsinn och vi mammor gick med våra också.. Måste ha sett otroligt roligt ut.. hahahha

Mvh Vardagsmamman....

6 barn under 2 år och bilen går sönder!!!

Igår bar det av till Gnesta. Med bästa vännen Eva ( http://www.familjenxl.bloggplatsen.se/ ) så lastade vi hennes bil full med vagnar, 6 barn under 2 år, och oss själva. Med glatt humör och mycket humor så åkte vi iväg på det som skulle bli en dag att minnas.
Vädret var toppen, barnen var på sitt bästa humör och Eva och jag njöt av att komma iväg hon och jag. Väl framme så fick vi först ägna en stund åt att hitta en parkeringsplats. En stor Cheva Van är inte det lättaste att hitta. Men tillslut så fann vi en stor gräsäng med gott om plats för bilen.

Evas lille 2 åring

Ut med alla barn, trillingvagn och syskonvagn. Väskor med blöjor, nappflaskor och ombyteskläder till barnen. En tur på marknaden väntade oss, och vi njöt av solskenet och glada barn. Men att gå med så många barn innebär många blickar ifrån folk. Speciellt Eva fick ju utstå ett antal kommentarer och blickar, både glada och onda... Detta pga att folk tycker att det är ett stort häftigt fenomen att ha trillingar. En dam som hade ett marknadsstånd, hoppade fram framför vagnen och stoppade henne.. -Jag bara MÅÅÅSTE får titta på dem... suck..

Jag beundrar Eva, för det gick inte att gå en meter utan att folk kommenterade eller stoppade henne. Men inte en enda gång så lät hon sin frustration över att inte få vara ifred, gå ut över de andra människorna. Kommentarer som -Gud vad många barn, å trillingar, åå fyrlingar ( Då satt Evas 2åring på vagnen också med sina bröder.) , vad jobbigt med så många barn.. osv.. Hela dagen fick hon höra sådana kommentarer. Men en var lite rolig.. Personen såg även Theodor i min vagn och fick för sej att de var femlingar!!! hahahahha

Vi slog oss ner på en stor gräsmatta med alla barn och åt lunch och njöt av det vackra vädret. Sen blev det en tur till in bland alla människor, och sen bar det av tillbaka till bilen. Där blev det blöjbyte på löpande band och in med alla 6 barnen i bilen. En efter en somnade de så fort bilen började rulla. Eva och jag skrattade och vi njöt av dagen... När vi närmade oss Sthlm så händer det som absolut inte får hända...

Radion tystnade, en gul servicelampa började lysa. Det innebär att något är riktigt fel på bilen... efter några minuter så insåg både hon och jag att det här kan bli riktigt jobbigt... Så vi svängde av vägen och tog oss in på Bauhaus parkering... Vi hittade ett litet område på parkeringen där vi fick stå helt själva...  Efter någon minut då bilen fått vara avstängd, så gjorde Eva ett försök att starta den igen. Då hördes bara ett "phöö, urk, phu..." ifrån bilen.. Den var stendöd... Och ja, vi hade tankat bilen full innan, så det var inte soppatorsk.. Troligen var det generatorn som gick..

Så där stod vi på Bauhaus parkering, på eftermiddagen, med trötta 6 små barn under 2 år, och vi själva var väl inte så pigga heller. Så ur bilen med barnen, fram med resterande matsäck och vänta tills Thomas kusin och Evas karl kunde komma med 2 bilar och hämta oss. Jag åkte med Thomas kusin och tog med mej 5 barn i bilen, vi åkte hem till oss och där fick barnen ny blöja och makaroner och köttbullar.

Så det blev verkligen en dag att minnas. En underbar dag med många roliga minnen.. Ja, trots att vi blev fast på parkeringen så kunde vi inte göra annat än att skratta åt det..

En dag att minnas..

Idag är en dag att minnas,,, Mitt kära kusinbarn fyller 19 år idag.. Grattis grattis !!! Hon e en supergo tjej som har en plats i mitt hjärta. Nästa vecka tar hon dessutom studenten!!! Jippie!!! Då blir det lite fest för henne.

Sen har det hänt en annan rolig sak idag :) Men det får ni reda på om ett tag....