Underbar dag.. Tack syster....

Idag har jag upplevt något helt galet.!!!!

Imorse runt tio kom min syster hem till oss. Utan att veta vart vi skulle, så gav vi oss iväg. Buss i en halvtimme, sen tunnelbana i ca 10 minuter, sen intercitytåg till Uppsala ( det lyckades jag lista ut pga skyltarna på vagnarna :) ), Väl i Uppsala, så blev det picknic i det gröna, i skuggan under ett träd.. Kassler och ost sallad Mycket mumsigt!!!!

Fortfarande så hade jag inte en susning av vad som skulle hända eller vart vi skulle.

Från den otroliga värmen och på en buss som var om möjligt ännu varmare... Pust... Bussresan tog ca 45 minuter, sen klev vi av mitt ute i ingenstans..

Att gå 3 km i den här värmen är inte roligt.. Men ganska snart såg jag ett flygplan på andra sidan om ängen.. Först då berättade syster att min dröm om att hoppa fallskärm skulle få gå i uppfyllelse :)
I då 2,5 km så gick jag och bara fnittrade och undrade hur detta skulle gå. På vägen till flygfältet så fik vi se massor med fallskärmshoppare.. Det såg ju inte så farligt ut sa vi.. Men man undrar ju hur frisk man är om man väljer att hoppa ut från ett flygplan helt frivilligt??!!!

Väl framme så fick vi fylla i en hälsodeklaration, sen kom instruktörerna...

Vi fick lägga oss på gräsmattan på mage, då hade vi redan fått på oss vårt sele. Vi fick sätta tummarna i selet, för så skulle vi ha det vid uthoppet. Precis efter uthoppet, så skulle vi svanka och böja benen bakåt och uppåt. Sen skulle det komma en klapp på axeln, då skulle vi sträcka ut händerna och benen och bara njuta av färden. Sen var instruktionen klar...

Vi fick veta att på 4000 meters höjd så skulle vi hoppa, falla fritt i 2500 meter i ca 200km/timmen. På 1500 meters höjd skulle fallskärmen vecklas ut och sen var det bara att glida ner till marken.. Enkelt tyckte jag och syrran.. Men lite sjukt... hahhaha

Sen gick det i ett rasande tempo.. Planet fylldes av galna människor.. dvs de som hoppar ut helt själva.. Där sitter jag och syrran, längst bak i planet och ser alla andra hoppa ut i det fria.. Syrran hoppar näst sist och jag sist ut.

Att luta sej ut ur planet på så hög höjd, var som att luta sej mot en mjuk vägg. Sen bar det av genom ett litet moln och sen var det bara marken man såg.. Andades genom näsan och faktiskt så njöt jag av allt!!!! Jag var tyst, så instruktören frågade med händerna om allt var okej.. Jag gjorde tummen upp..

Där föll jag i 200 km i timmen och kände mej så fri!!!! Sen efter ett tag så vecklades skärmen ut och vi hamnade i "stående" läge. Allt blev tyst.. jag har aldrig tidigare upplevt den tystnaden som existerar på 1500 meters höjd. UNDERBART!!!! Instruktören bad mej att ställa mej på hans fötter.. ( uppe i luften??!!! ) så jag ställde mej där och vips så släppte han lite på mitt sele så att jag fick hänga som i en "hoppgunga för små barn".. Sen fick jag kliova ner från fötterna igen och hängde något lösare i selet... Vi flög i lugn takt neråt och under oss såg vi min syster som svävade glatt omkring.. Jag njöt och försökte ta in alla intryck..

Landningen var mjuk och fin, långsam, Men mina ben bar inte. Man ska ju landa stående, men efter ett fall från fyra tusen meter, så hann nog inte mina muskler i benen med ner, så de vek sej och vi satte oss på gräset.. Syrran landade precis bredvid bilen som skulle ta oss tillbaka till huset där vi startade.. och deras fallskärm täckte hela bilen hahhaha

Redan i luften så sa jag till min intruktör att detta vill jag göra om.. Så underbart... Han hälsade mej välkommen till hans kontor där uppe i luften.. hihihi Bättre kontor kan man j´nog inte ha..

Efteråt så har jag varit såååå full av energi, så att gå tillbaka till bussen 3 km gick i ett rasande tempo. Men väl på bussen så somnade både jag och syster av utmattning.. Resan hem var varm och otroligt svettig.. Och vi undrarde båda två hur det står till i våra hjärnkontor.. Man måste nog vara lite "sjuk" för att göra en sådan här sak. Jag fick ett diplom därifrån, och därmed har jag nu papper på att jag inte är riktigt frisk!!!!

Underbar dag och jag tackar min syster från djupet av mitt hjärta att jag fick chansen att uppleva detta. Och jag SKA göra om det en gång till under min livstid!!!! Så medans folk pratar om att de vill hoppa, så kan jag säga stolt att JAG HOPPADE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!