söndag 11 juli 2010

När olyckan är framme...

Att höra blåljus är inget ovanligt i vår kommun. Om det passerar en dag utan att man hör eller ser något wiiuwiiu med blinkande ljus, då börjar man fundera. Så vanligt är det. Så idag närmare kvällen så hördes återigen det välbekanta ljudet wiiu wiiu och det hördes att det var ganska nära oss. Theodor var på verandan och blev överlycklig över att höra ljudet och började genast härma ljudet och leka blåljusarbetare.

Jag reflekterade knappt på det. Efter ca 5-8 minuter så hördes en helikopter.. Inget ovanligt det heller. Helikopter med lysen som söker efter folk är liksom lite vardagsmat här.Men man blir ju lite mer nyfiken när man hör dem så nära.

Jag gick ut på verandan och min granne lika så. Vi såg helikoptern åka över oss för att sedan kort därefter svänga tillbaka till oss och på betydligt lägre höjd. Vi gick några steg ut på gräsmattan och såg helikoptern landa på en liten fotbollsplan.. Vi båda kikade på varandra... BADET!!! sa vi båda i mun på varandra.  Hon sprang upp barfota dit, då hennes sambos son var där uppe.. Visserligen tonåring, men det är ingen garanti för att saker inte kan drabba dem.. Jag stod kvar med hennes yngsta barn och såg hur folk, de flesta föräldrar, kom springandes från alla håll och kanter upp emot poolerna. Man såg skräcken.. - var det just deras barn som helikoptern kom för??

Efter en stund kom min vän tillbaka, inte hennes sambos son... puh.. Inte heller någon vi verkar känna.. Men ett litet barn mellan 1-4, buden är lite olika beroende vem man pratar med, ramlade i den stora poolen och "drunknade". Ja, de flesta säger att barnet inte var vid liv när de plockade upp det, men att barnet iallefall skrek och grät på vägen till helikoptern / ambulansen.. Så tydligen hade återupplivningen fungerat väl. Exakt hur allvarligt det var, vet jag inte eftersom jag enbart hört andra berätta.. Men läskigt är det..

För någon vecka sedan så var ett par kompisar hos oss, deras lilla dotter på 1 år, tappade balansen bakom ryggen på sin mamma i vår "lilla" pool ( ca 1100 liter ) Mamman upptäckte inte detta då det var flera vuxna och barn i poolen som lekte. Jag stod bredvid och barnet reste sej inte upp... Stod på fötterna, händerna på botten och huvudet under och öppen mun...Visserligen hann hon nog inte ens försöka eftersom jag drog upp henne på en gång.. Men tänk vad fort det kan gå.. Det hade räckt med några sekunder till så hade vi också haft ett drunkningstillbud.. och då var ändå hennes mamma i vattnet. Så även om man badar med sina barn så kan olyckan vara framme.. Alltid bäst att ha en på land som ser allt lite ovanifrån / bredvid...

Jag tänker fortsätta låta mina barn bada, men ser nu ännu mera hur viktigt det är att man som vuxen inte kopplar av och säger - Mitt barn kan simma så det är ingen fara... eller - Jag är ju i vattnet också.. det händer ju inget då..

Jag hoppas innerst inne att det lilla barnet idag hade sin förälder på plats.. Tyvärr är det inte så troligt då det är väldigt vanligt att barn går upp med sina syskon för att bada.. Att se 7-9 åringar gå upp med sina 3-5 åriga syskon är tyvärr inget ovanligt att se här... Om det nu var ett äldre syskon som för en sekund tappade koncentrationen över sitt syskon, så lär ju det barnet inte må bra just nu.. usch och fy..

Var rädda om er i vattnet.. Ha hellre 8 ögon som passar barnet än 2.. och framför allt... gå en livräddningskurs....

3 kommentarer:

Trillingmamman sa...

Fy farao vad hemskt!!! Man ska aldrig lämna små barn utan uppsikt oavsett... för som du skriver så kan olyckan vara framme när som helst. Åtta ögon hellre än inga alls.

Ber för att det gick bra för den drabbade och familjen.


Kram Eva

Photo by Maria sa...

Fy vad hemskt.. Hoppas att barnet mår bra nu..
Men det där du skriver om att ganska små barn får förtroendet att ta med mindre syskon tillbadet låter ju inte klokt.. Vad tänker de föräldrarna med..

Ha nu en bra kväll..

Kram Mia

Katarina sa...

Vidrigt! Jobbigt bara att läsa dina ord......